Bättre sent än aldrig men här kommer vår väldigt långa förlossningsberättelse =)

Det hela började med att jag kvällen den 21 November började känna av mindre molande värk i magen och började fundera på om det kanske kunde vara så att det var på G. Men med tanke på att vi hade BF den 22 November så tänkte jag att det måste vara nått annat för vad är oddsen att man skulle få på beräknad dag liksom =)

Vaknade den 22 November av att Martin väckte mig och sa hej då då han skulle åka till jobbet. Somnade därefter om och vaknade ca 07:30 av att det nästa högg till i magen, kändes nästa lite som starka menssmärtor...
Jag tänkte att nu kanske det fasiken är dags och tog fram värktimern på mobilen för att klocka och se då jag tyckte de kom ganska tätt...
De kom då med ca 6 minuters mellanrum och jag tänkte att jag ringer in till förlossningen och hör med de. Hon sa då att jag skulle ta en entimmes dusch, äta nått gott och sen kunde vi få komma in om vi vela.
Rinde Martin och han satte sig i bilen och gasade hem. När han klev innanför dörren så satt jag i köket och försökte äta lite fil och musli men man var ju inte direkt sugen på det när värkarna kom med gämna mellanrum. Mitt i en värk börja det helt plötslig forsa vatten på köksgolvet. En lite halv creapy känsla faktisk =)
Torkar upp det och byter kläder och sen sätter vi oss i bilen och åker in..
Får komma in på ett undersöksrum nån gång runt 11:00-12:00 tiden och de kolla CTG kurvan och konstaterar att vi får stanna då de anser att fostervattnet är lite missfärgat.
Läggs in och värkarna fortsätter. Får lite fruktsoppa då jag inte ätit så bra hemma innan men jag hinner inte dricka den för helt plötsligt så bara vänder sig allt i magen och jag kräks flera gånger. Kan tydligen bli så när barnet ligger i ett visst läge och trycker..
Ca kl 14:00 blir jag undersökt och är du öppen 4 cm. Allt kändes väldigt långt borta då =(
Ungefär kl 14:30-15:00 ber jag om EDA och strax därefter kommer de och lägger den men Martin såg att narkosläkaren såg fundersam ut och när han var klar sa att att det blitt lite fel och skulle jag känna av huvudvärk efter förslossningen skulle det bero på en fellagd EDA men att det inte skulle vara nått farligt.
Tänkte inte mer på det då jag hade fullt upp med annat =)
EDA:n kicka in och jag blev som en helt annan människa enligt Martin då jag kunde prata och vara mer som vanligt igen =) Ca kl 16:00 kom de in och undersökte mig igen och då var jag öppen 10 cm =)
De blev lika chockade som jag över att det gått så fort de senaste timmarna. Han hade inte sjunkit ner tillräckligt så de sa att det kommer ta ett tag till ändå. Fick byta ställningar med jämna mellanrum och det var fasiken inte kul!!!
Men ca 18:00 började jag känna av ett tryck och 18:38 kom en väldigt stor kille ut till världen =)
Han var 55 cm lång och vägde 4980 gram. Eddie fick en väldig hjälp ut då de fick hjälpa till och dra ut han och det resulterade i en liten fraktur på höger nyckelben =(
Moderkakan kom ut 18:53 men efter det började den riktigt jobbiga delen av Eddies födelse!

Helt plötsligt strömmade det in folk i förlossningssalen. En förslossningsläkare, narkosläkare, sjuksköterskor m.m. De lyfte upp Eddie från mitt bröst och gav honom till Martin och sen rullade de iväg mig till en operationssal...
De nämde nått om att jag blödde för mycket och att livmodern inte drog ihop sig innan jag rullades iväg så varken jag eller Martin visste varför jag försvann...
Kändes hemskt att inte  få vara med mina pojkar så som man hade föreställt sig att vara efter förlossningen =(
Väl inne på operation så fick jag bedövning i ryggen men den tog inte, så de fick lov att köra utan bedövning men det var enligt mig inte så farligt då jag precis tryckt ut en 5 kg klump =)
De konstaterade att inga hinnor fanns kvar utan att blödningen berott på att livmodern inte drog ihop sig så som den skulle men att den nu gjort det.
Blev ivägrullad till uppvaket då de ville hålla koll på mig ett tag innan jag fick åka upp till BB...

Kl 01:00 rullades jag in på BB och där inne i ett rum satt Martin och Lilla Eddie =) Gud vad skönt det var och vara tillsammns med de efter att ha vart ifrån de i 6 timmar!
Somnade till slut och vaknade dagen efter och mådde fint tyckte jag. Ända tills jag skulle hissa upp sängen och sätta mig upp...
Svetten sprutade ur pannan och jag blev yr och illamåeende. Blev tvungen och tilkalla personal och hissa ner sängen igen. I ryggläge försvann yrseln och illamåeendet helt och jag kände mig helt pigg igen...
Personalen kom in och jag förklarade vad som hänt och kom då på vad narkosläkaren sagt om den misslagda EDA:n. Att jag kunde uppleva huvudvärk...
De konstaterad av jag drabbats av en postspinal huvudvärk vilket innebär att det punkteras nånting i ryggen som gör att rygmärsvätska läcker ur ryggmärgen och orsakar ett tryck i huvudet när du är i upprätt possition...
Så nu var detdag för en bloodpatch vilket jag trodde skulle fixa mig. Men ack så fel jag hade! Här kommer en snabbgenomgån på mina behandlingar efter förlossning under de tio dygnen vi blev kvar på BB...

Tisdag: Eddie föddes

Onsdag: Jag vaknar med huvudvärk på förmiddagen och på kvällen samma dag genomför den första bloodpatchen nere på intensiven.

Torsdag: Vaknar med samma huvudvärk =( En ny narkosläkare kommer upp och säger att de ska göra en ny boodpatch för det kan ibland behövas två. Åker ner på intesiven igen runt 13:00 och kommer tillbaka till BB ca 14:00. Ska då befinna mig i ryggläge i 2 timmar. När jag sedan med sängens hjälp reser mig upp i sittande läge är huvudvärken borta =)
Jag går på toaletten och de tar bort katetern. Sitter även och fikar och tvättar mig vid sängkanten denna kväll. Somnar med inställningen att jag kommer få åka hem dagen efter.

Fredag: Jag hissar upp sängen och ska kliva ur för att gå på toa och det smäller till i huvudet och huvudvärken kommer tillbaka! De försöker tillkallar neurologer men det kommer inte komma någon sån förrens på måndag..
En medicindoktor tillkallas som bara säger att detta troligen kommer få läka ut av sig självt vilket kan ta 1-2 veckor!!!
Försöker gå på toaletten men kräks varenda gång då jag blir illamåeende. Tog ju bort katetern dagen innan, så nu fick jag vackert gå på toaletten och kräkas varenda gång!

Lördag: Skulle denna dag försöka duscha för första gången! Kände mig lagomjt äcklig och håret befann sig i samma possition även fast jag tog bort snoddarna =)
Mjölken hade även den runnit till denna dag till råga på allt efter ca 2 dagar pumpning med handpump.
Martin lära vara med mig inne när jag duschade. Satt på en pall och han höll i duschmunstycket över huvudet, hade klossar till tuttar kändes det som, svag och emlig och kräktes desutom i duschen! Ingen fräsh brud med andra ord!

Söndag: Låg i sängen hela dagen förutom när jag gick på toa "och kräktes". Martin åkte hem och betala räkningar. De började även ge mig sprutor i magen med blodförtunnande då jag var sängliggandes så jag inte skulle få några proppar.

Måndag: Neurologen kom upp och undersökte mig. Inget fel enligt henne men jag fick en remiss ner till hjärnröntgen. Inge fel på röntgen utan de skulle kontaktade narkosenigen.

Tisdag: Narkosläkaren kom upp och sa att de inte vågade ta beslut om en tredje bloodpatch utan de ville prata med en överläkare först! Men hon jobbade administrativt hemifrån idag så de skulle prata med henne i morgon onsdag:

Onsdag: Överläkaren kom upp och undersökte mig och sa att hon skulle rådfråga med några kollegor i Uppsala och Stockholm som hon trodde hade genomfört en tredje bloodpatch. Om hur hon skulle göra för det hade int genomförts i Gävle..
Efter en stund kom undersköterskan in och sa att jag fått remiss ner till magnetröntgen för att kontatera att det läcker ur ryggen. och mycket riktigt så gjorde det det.
Efter det fick jag återigen komma ner till intensiven och få min tredje bloodpatch. Var då så sönderstucken att de hade svårt och få blod ur min arm som de kunde täta med. Men tills slut så =)

Torsdag: Vaknade denna dag och tog det fruktansvärt sakta när jag skulle försöka resa mig. Men när jag väl satt upp på sängkanten var huvudvärken borta =) Var istället fruktansvärt svag och klen då jag vart sängliggandes i nästan 10 hela dygn. Fikade med Martin  och föröskte röra mig så mycket som möjligt då jag bara ville hem vid det här laget.
Vi konstaterade att Eddie inte kunde ha några av de kläder vi haft med oss, så Martin fick vackert åka till Valbo och handla lite större kläder =) han hade ju vart nakenfis hela tiden där inne och legat med oss i våra sängar =)
Runt fyra på eftermiddagen gick jag mina första steg inne på BB avdelningen och kikade runt lite. Vi tog kort till Webbisar och sen åkte vi äntligen hem =)

Så det var en rejäl pers detta. jag som var inställd på en vårdtid efter förlossningen på ca 12 timmar men det slutade på 240 timmar nästan =)
Men jag känner ingen rädsla för att ev genomgå en till förlossning eller ta en EDA igen för vad är oddsen för att det ska bli lika jävligt igen? Dem oddsen finns nog inte ens =)