KAOS!
Kategori: Tankar & Åsikter
Denna dag kommer nog bli ganska stressig om jag känner mig själv rätt!
Allt ska hinna bli färdigt inför morgondagens avfärd mot Falun och Sabaton open air! Allt ska packas, husvganen städas och fixas, Eddies packing ska packas. Och helst vill man ju åka hemifrån med ett relativt välstädat hem också så man inte kommer hem till en svinstia efter en helgs festivalande..
Samtigt som jag känner en viss stress vill jag ju också passa på att mysa lite med junior också nu när vi åker bort i några dagar.
Tänk på alla dem som åker bort på jobbresor, konferenser och liknanade i sitt arbete hela tiden. Hur pallar dem det? Är det nått man lär sig leva med eller känner vi alla olika inför dessa utmaningar? Bara en liten tanke som ploppat upp i mitt huvud nu när jag själv sitter här med lite övergivelse ångest eller vad man ska kalla det =)
Jag menar:
- Vissa är ju ifrån sina barn hela veckor när dem arbetar. Kommer hem över helgen och sen åker dem igen. Hur pallar dem det? Nu ska vi åka iväg i fyra dagar och jag känner mig som en dålig morsa! Vi som bara brukar lämna bort honom en natt i vanliga fall när vi har barnvakt.
Det är väl samhällets hets som gör att jag känner så iof. Det finns ju nån bild av super föräldern som alltid är hemma med sina barn, hjälper dem med minsta lilla svårighet och ser till att det inte finns några som helst hinder i deras väg till att utvecklas till fullfjärdrade vuxna människor (curling förälder). Och i den bilden av super mamma ingår ju inte att jag ibland ska kunna åka och göra sånt som jag tycker om! Man ska ju lägga sina intressen åt sidan när man blir föräldrer och bara vara mamma!
Men JAG då? Vart ska jag ta vägen när man axlar mammarollen? Ska JAG bara vara instängd i 18 år och få komma ut när junior vuxit upp? Vad händer med mig som person då? Nä, det tror jag inte på.
Jag har faktiskt tänkt försökt fixa båda! Både bibehålla mina intressen, kompisar (som btw inte har barn) och livsstil och vara den roligaste, gladaste super mamman i världen. Tror man lär kominera dessa för att både må bra och vara en bra förälder!
Det är pussligt och ibland trixit, me fullt genomförbart anser jag!
Shit vilekt långt inlägg det blev nu men samtigts könt och skriva av sig lite tankar som snurrar i huvudet.
Byebye
