Denna dag kommer nog bli ganska stressig om jag känner mig själv rätt!

Allt ska hinna bli färdigt inför morgondagens avfärd mot Falun och Sabaton open air! Allt ska packas, husvganen städas och fixas, Eddies packing ska packas. Och helst vill man ju åka hemifrån med ett relativt välstädat hem också så man inte kommer hem till en svinstia efter en helgs festivalande..

 

Samtigt som jag känner en viss stress vill jag ju också passa på att mysa lite med junior också nu när vi åker bort i några dagar. 

Tänk på alla dem som åker bort på jobbresor, konferenser och liknanade i sitt arbete hela tiden. Hur pallar dem det? Är det nått man lär sig leva med eller känner vi alla olika inför dessa utmaningar? Bara en liten tanke som ploppat upp i mitt huvud nu när jag själv sitter här med lite övergivelse ångest eller vad man ska kalla det =)

Jag menar: 

- Vissa är ju ifrån sina barn hela veckor när dem arbetar. Kommer hem över helgen och sen åker dem igen. Hur pallar dem det? Nu ska vi åka iväg i fyra dagar och jag känner mig som en dålig morsa! Vi som bara brukar lämna bort honom en natt i vanliga fall när vi har barnvakt. 

Det är väl samhällets hets som gör att jag känner så iof. Det finns ju nån bild av super föräldern som alltid är hemma med sina barn, hjälper dem med minsta lilla svårighet och ser till att det inte finns några som helst hinder i deras väg till att utvecklas till fullfjärdrade vuxna människor (curling förälder). Och i den bilden av super mamma ingår ju inte att jag ibland ska kunna åka och göra sånt som jag tycker om! Man ska ju lägga sina intressen åt sidan när man blir föräldrer och bara vara mamma! 

Men JAG då? Vart ska jag ta vägen när man axlar mammarollen? Ska JAG bara vara instängd i 18 år och få komma ut när junior vuxit upp? Vad händer med mig som person då? Nä, det tror jag inte på. 

Jag har faktiskt tänkt försökt fixa båda! Både bibehålla mina intressen, kompisar (som btw inte har barn) och livsstil och vara den roligaste, gladaste super mamman i världen. Tror man lär kominera dessa för att både må bra och vara en bra förälder!

Det är pussligt och ibland trixit, me fullt genomförbart anser jag!

 

Shit vilekt långt inlägg det blev nu men samtigts könt och skriva av sig lite tankar som snurrar i huvudet.

 

Byebye

 

 

 

 

Kommer ni ihåg Alvedon reklamen då det satt en lite hund under en stor hund och det ösregnade?
Den stora hunden ser ju så himla go och snäll ut =)
Satt och kikade på alla möjliga hundraser på nätet nu ikväll och så dök den upp. Och efter att ha läst en hel del om den så är det kanske en hund som jag skulle kunna tänka mig och ha =)

Kuvasz

Grupp 1 Vall-, boskaps- och herdehundar

Historik

Kuvasz är en urgammal herdehundsras som härstammar från den ungerska Pustan där den användes för att vakta boskapshjordarna från björn, varg och tjuvar. Den blev internationellt godkänd som ras 1963 och några år senare kom de första importerna till Sverige. I takt med samhällets utveckling har rasen fått nya vaktande uppgifter men fungerar i dag främst som gårds- och sällskapshund. Kuvasz har genom åren haft starka band till människorna i dess omedelbara närhet och trivs bäst om den får bo tillsammans med sin familj.

Användningsområde

Kuvasz kan användas för att vakta får, hästar och andra djur om den får vänja sig vid detta från början. Men i första hand används rasen som sällskapshund där den har möjlighet att vakta sitt revir. Den har hög smärttröskel och fungerar oftast bra med barn och andra djur. Den är ingen brukshund då den snabbt tröttnar på upprepande övningar, även om de är väldigt lättlärda. Den används med fördel till att spåra, dra pulka eller vagn och bära klövjeväska. Den lämpar sig väl som utställningshund under förutsättning att den är miljötränad.

Hälsa

Kuvasz anses vara en frisk ras som sällan behöver uppsöka veterinär. Höftledsdysplasi (HD) förekommer. PRA (ögonsjukdom) har varit ett stort problem inom rasen men då vi nu har möjlighet att DNA-testa våra avelsdjur för PRA-prcd föds i dagsläget inga valpar som kan utveckla sjukdomen.

 

 

 

 

Byebye

Satt och sappade igår och blev så sjukt less när jag sappade förbi svt och slog en kik på skönhetsbubblan!
Vilka idioter det finns alltså!
Nån kirurg som sitter i TV och säger att kvinnor som mår dåligt över hur de ser ut pga av att de fött barn tex. Givetvis inte ska skämmas över att vilja gå till en klinik och få hjälp med hängbröst eller överflödig hud på magen och liknande!
Vad då inte skämmas för och gå till en klinik? *morrrrr*
Hon ska väl för det första inte behöva göra nått åt sin kropp över huvud taget! Oavsett om man fött barn eller inte! Vilket sjukt jävla samhälle vi lever i egentligen!
Jag har inga fördommar mot de som har gjort eller funderar på och göra ingrepp på sin kropp. Men jag anser att man måste försöka göra något åt samhälle så man inte ska behöva känna att man mpste göra nått åt sin kropp!
Oavsett om du är ung och tycker att du har för små bröst eller äldre och tycker du har mycket rynkor så ska man inte behöva göra något åt det!
Man ska kunna duga som är är! Men i dagens samhälle räcker det inte med att vara en bra människa som lever ett bra liv! Man lär se ut på ett visst sätt, bete sig på ett visst sätt och så ska man helst tycka på ett visst sätt för att bli omtyckt och accepterad!

Men fuck det säger jag!!!

Kirurger och andra som förespråkar skönhetsopretaioner som något possitivt då man kan fixa sin kropp om man är missnöjd är ju helt fel ute!
Och nu pratar jag inte om skönhetsopertioner där man lasrar ögon, sätter in bröstinplantat efter att ha drabbats av bröstcancer, bröstoperationer pga smärta i rygg eller hudtransplatation pga brandskadad ja sånt som hjälper människor komma tillbaka till ett normalt liv igen utan all sån plastik som utförs på kroppar pga samhällsnormerna!!!


Lära bara skriva av mig då jag blir så sjukt less på detta!!!